Hej på er där ute i världen!

Hoppas att ni har haft en bra vecka och mår bra. Idag är det lördag och imorgon är det en vecka sedan jag fyllde femton. Jag har sedan dess börjat må lite bättre. Livet går upp och ned.

Ni alla vet att jag har haft det svårt att äta, ofta mått illa, har mycket att göra och haft otroligt svår mensvärk. Jag har googlat lite och kommit fram till att jag just nu lider av stress vilket har gått upp i en väldigt allvarlig stadium. Detta har även påverkat mitt syek mer än vanligt eftersom jag har börjat ta upp mitt ”tidigare” liv. Med andra ord min uppväxt. Jag är för tillfället svag eftersom jag har många frågor och minerna som jag har tryckt undan och förträngt börjar komma tillbaka. Detta gör att jag lätt blir uppretad eftersom det är så mycket som ligger och trycker.

Detta är otroligt jobbigt eftersom jag inte vill prata om saker och jag framförallt inte litar på andra människor. det är ingen som får komma innanför mitt skal/mur eller vad man ska kalla det. Det finns ingen människa som vet om hur hela jag fungerar tänker och har varit med om. Jag är alltid noga med att berätta vad som har hänt mig, inte ingående utan ytligt. För att då kan ingen trycka ned mig. Det är det som gör mig stark. Speglar har också lyft mig från min svarta cirkel. Men det värsta jag vet är när människor, som ser, och som kanske vet något, bara går förbi vid sidan om och låtsas som ingenting. Det går aldrig att lämna ett problem förens du har löst det. Ingeting blir värre av att man ser att det finns ett problem, våga fråga och framförallt våga försök. Ja, det är tungt att göra allt sånt här ensam, men det är därför andra runt om kring en borde reagera, jag anser att saker bara blir värre om man låtsas och ignorerar sådana saker.

Det är nu när jag känner mig redo att börja lita på människor igen som jag vill lyfta fram min ”historia” . Jag måste göra det för att kunna bli ett bättre jag, för att kunna gå vidare. Jag vet att ingen kommer att förstå allting, kanske inte jag heller. Men om jag börjar nu kanske jag kan göra någonting bra av mitt liv. Jag kanske kan gå vidare och börja leva utan att tänka på tio miljoner olika saker samtidigt som jag ändå inte kan göra någonting åt.

Ja, så jag har iallafall börjat ta tag i mitt liv, detta gör att jag ä otroligt instabil för tillfället men det kommer att bli bättre, hoppas jag. Jag kommer inte att ge upp i vilket fall som helst eftersom denna gången ska ingen få styra över MITT LIV.

örlåt om jag kanske skrämde upp er från förra inlägget men fråga på om det är så. Det värsta som kan hända är att jag inte kan svara.

Jag hoppas i alla fall att ni mår fint och att ni kan pusta ut lite nu// Kram på er!

Related posts: